Åren gick
Vi hade valt att Trixie inte skulle användas till avel eller utställning då hon hade navelbråck.
För oss hade hon redan vunnit flera guldmedaljer för hennes utseende och beteende, Trixie hade fått världens fina valpar och hade varit en sån duktig mamma till sinna valpar om hon hade kunnat fått.
Trixie var en väldigt snäll, glad och social hund. Hon älskade när det kom besök hem, hela hennes kropp hoppade fram och svansen gick, hon ylade så glatt när folk hälsade på henne.
Hon älskade att träffa andra hundar och leka med, ofta skulle det vara lite brottning eller jagis.
Trixie älskade också att bara sitta och kolla på människor och naturen.
Men om det kom en katt gående förbi ute, om det inte var hennes katt Cissie så blev hon arg och skulle snabbt rusa fram med ett skällande.
Trixie älskade att äta mormors köttbullar, hon fick ofta husmans kost hos mormor vid lunch.
Det var okryddade köttbullar med potatis, eller benfri okryddad kött med potatis, Trixie älskade det.
Annars var det blöt foder till hundar hon fick äta. Torrfoder slutade hon att äta som lite, vi märkte att hon inte tyckte om det, men blöt foder tyckte hon om.
Självklart älskade Trixie att få hundgodis också. Hon lärde sig väldigt snabbt vart vi hade hennes hundgodis. Så varje gång hon blev sugen på något gott, så gick hon fram till sin godis låda, om vi inte såg att hon stod där så hade hon sitt speciella skall så vi kunde förstå att nu vill Trixie ha godis. Det var så gulligt det hon gjorde. Hon visste klart och tydligt vad som fanns i hennes lådan.
Vissa dagar kunde vi gå ut på en promenad med Trixie innan frukost, hon ville gärna stanna och äta gräs då efter vägen. Efter ett tag så kräktes hon upp gräs och galla. Vi hade två teorier om det.
Antingen var hon för hungrig när hon inte hade fått "frukost" innan promenaden, så vi började att alltid se till så hon hade ätit och vilat en stund innan vi gick ut på en promenad på morgonen.
Eller så ville hon rensa magen, som man har hört om att katter gör när de äter gräs. För fast vi hade gett henne "frukost" på morgonen så åt hon gräs ändå. Vissa perioder var extrema, så man fick alltid ta bort henne från gräset då, för att inte riskera att hon skulle kräkas.
Nu i efterhand är våran stora fråga... hängde det här med i hennes sjukdomsbild?
För oss hade hon redan vunnit flera guldmedaljer för hennes utseende och beteende, Trixie hade fått världens fina valpar och hade varit en sån duktig mamma till sinna valpar om hon hade kunnat fått.
Trixie var en väldigt snäll, glad och social hund. Hon älskade när det kom besök hem, hela hennes kropp hoppade fram och svansen gick, hon ylade så glatt när folk hälsade på henne.
Hon älskade att träffa andra hundar och leka med, ofta skulle det vara lite brottning eller jagis.
Trixie älskade också att bara sitta och kolla på människor och naturen.
Men om det kom en katt gående förbi ute, om det inte var hennes katt Cissie så blev hon arg och skulle snabbt rusa fram med ett skällande.
Trixie älskade att äta mormors köttbullar, hon fick ofta husmans kost hos mormor vid lunch.
Det var okryddade köttbullar med potatis, eller benfri okryddad kött med potatis, Trixie älskade det.
Annars var det blöt foder till hundar hon fick äta. Torrfoder slutade hon att äta som lite, vi märkte att hon inte tyckte om det, men blöt foder tyckte hon om.
Självklart älskade Trixie att få hundgodis också. Hon lärde sig väldigt snabbt vart vi hade hennes hundgodis. Så varje gång hon blev sugen på något gott, så gick hon fram till sin godis låda, om vi inte såg att hon stod där så hade hon sitt speciella skall så vi kunde förstå att nu vill Trixie ha godis. Det var så gulligt det hon gjorde. Hon visste klart och tydligt vad som fanns i hennes lådan.
Vissa dagar kunde vi gå ut på en promenad med Trixie innan frukost, hon ville gärna stanna och äta gräs då efter vägen. Efter ett tag så kräktes hon upp gräs och galla. Vi hade två teorier om det.
Antingen var hon för hungrig när hon inte hade fått "frukost" innan promenaden, så vi började att alltid se till så hon hade ätit och vilat en stund innan vi gick ut på en promenad på morgonen.
Eller så ville hon rensa magen, som man har hört om att katter gör när de äter gräs. För fast vi hade gett henne "frukost" på morgonen så åt hon gräs ändå. Vissa perioder var extrema, så man fick alltid ta bort henne från gräset då, för att inte riskera att hon skulle kräkas.
Nu i efterhand är våran stora fråga... hängde det här med i hennes sjukdomsbild?
Kommentarer
Skicka en kommentar